Bostadsbyggande på 1920-talet
När första världskriget bröt ut 1914 blev det kris i den svenska byggbranschen. Priserna på byggmaterial rusade i höjden, räntorna steg och det var svårt att få krediter. Bostadsbyggandet stannade av, bostadsbristen och trångboddheten blev gradvis allt värre. Flera familjer kunde bo i samma lägenhet, samtidigt som man hade inneboende.
Efter krigsslutet 1918 satte inflationen in och priserna på byggmaterial föll snabbt. För att råda bot på efterkrigstidens bostadsbrist i städerna startades bl a Stockholms Kooperativa Bostadsförening 1916 och Hyresgästernas Sparkasse och Byggnadsförening (HSB) 1923. Den goda bostadens utformning blev samtidigt en viktig samhällsfråga och en utredning gjordes: ”Praktiska och hygieniska bostäder”. Husen byggdes ofta under stor prispress, men med stor omsorg om material och utformning.
Men från 1925 fanns inte längre en politisk majoritet för ett statligt ansvar för bostadsfrågan. Det privata bostadsbyggandet sköt fart ordentligt, och privata byggherrar satsade allra helst på hyreshus.
I Stockholms innerstad uppfördes under tjugotalet ca 35 000 lägenheter genom den privata byggnadsverksamheten.